Sitter på kontoret. Har en ny fin väska som jag hittade förra veckan på H&M, love at first sight for sure var det som hände! Vet inte riktigt vad jag ska skriva, kände bara jag ville blogga lite faktiskt. Det går trögare och trögare för varje dag just nu då min kropp verkar ha gett upp mer eller mindre. Det jag känner mot i princip allt just nu extremt hårt (förutom att sova) är att jag vill inte. Jag vill inte, jag vill inte, jag VILL INTE är det som går om och om uppe i huvudet just nu.

 

Men ändå efter ca 1 timmes gråtande för jag inte vill lämna sängen så tar jag mig iväg än så länge. Jag fattar inte hur jag tar mig iväg dock. Allt smälter ihop, en vecka känns ibland som ett år. Och ibland känns det som en dag för jag sover på all min fria tid jag har. Nu blev det halvt brutal ärlighet här i bloggen men kände jag behövde lätta trycket lite. Så om det är tyst i bloggen (vilket det är) så vet ni varför. Det är extremt jobbigt bara att andas just nu helt enkelt.