10 Maj 2012
Har en mycket jobbig vecka, kämpar stenhårt för att hålla mig över ytan tills imorn då det är sista arbetsdagen för veckan. Sen kommer jag nog göra det jag kämpat för att inte göra senaste dagarna, nämligen bryta ihop till en våt fläck i min säng. För att göra en lång historia kort slutförde jag min utredning om vad som är "fel" på mig i tisdags och fick en diagnos. Jag reagerade starkare än vad jag trodde jag skulle göra och ja...Även om jag känner just nu hur jag inte vill och hellre lägger mig ner och dör så är det bara att acceptera läget och kämpa sig vidare, så är det bara. Jag har inte kämpat med att hålla mig vid liv bara för att ge upp nu. Samtidigt så är jag väldigt lättad. Jag har inte inbillat mig alla år. Det finns andra som mig och det är inte lika ensamt längre på något vänster. Och mellan lättnad och ledsamhet så är jag förbannad. Att ingen av de psykologer jag gått till genom åren, experter på olika områden som borde ha märkt det inte gjorde det. Och om dom gjorde det att dom inte nämde något om det. Att dom i skolan inte uppfattade att något var knasigt och därför hjälpte mig. Hela mitt liv hade varit annorlunda om det kom fram tidigare. Ok är nog mest förbannad just nu känner jag haha.
För att vi nu ska göra en lång historia kort så fick jag diagnosen Aspergers Syndrom. Vilket förklarar en hel jävla del varför jag är som jag här.
Jag kommer nog skriva ganska mycket om min resa genom detta här, ska bland annat på introduktionsmöte på tisdag. Då även i grupp som jag valde själv, för att få chansen att träffa andra som mig. Den är läskigt och jag har inte accepterat det än men vad fan vi kör väl på som alltid, framåt.
Jag vill även ta chansen att säga om ni har några frågor om utredningar som dessa, inom psyk eller inom Habiliteringen så är det bara att fråga! Och ingen fråga är pinsam eller konstig. Jag vet hur förvirrande och framför allt läskigt det är att ens ta första kontakten med dom och svarar mer än gärna på frågor, för att hjälpa "dig" så gott jag kan.
Kommentarer
Postat av: catarina
starkt av dig att ha genomgått den här biten, det som tagit dig hit; till ett svar på så mycket, men även såklart en massa frågetecken. fan vad dumt att vägen till svar ska behöva vara så jäkla krånglig ibland bara :(
önskar dig all lycka till, på mötet osv. och egentligen vill jag inte att du ska bryta ihop, samtidigt som jag förstår dig & kan tycka det är bra att få ut skiten. men det bästa är nog att prata med någon, så man inte sitter där själv liksom.
kramar på dig Fina tjej <3
Postat av: Sofie
<3
Trackback
